En omfattande spridning av AI-genererad konst utmanar människors uppfattningar gällande mänsklig natur och konstnärlig kreativitet. En grupp bestående av 206 vuxna från den brittiska befolkningen rekryterades online för att delta i studien. Deltagarna uppmanades att bedöma bilder baserat på gillande, upplevda känslor och förmågan att avgöra om bilden var skapad av en människa eller AI.
AI-genererad konst utmanar människors uppfattning om mänsklig natur och konstnärlig kreativitet.
Den 19:e Februari 2024 publicerades en studie(1), där en grupp bestående av 201 individer uppmanades att bedöma bilder baserat på gillande, upplevda känslor och förmågan att avgöra om bilden var skapad av en människa eller AI.
Deltagarna rekryterades genom webbsidan Prolific och höll en jämn balans av män och kvinnor med normal, eller korrigerad-till-normal synförmåga. Materialet som tilldelades alla deltagare var en laptop eller dator med fysiskt tangentbord. Totalt presenterades 40 bilder i slumpmässig ordning, varav 20 var AI-genererade och 20 skapade av människor. De AI-producerade bilderna skapades i Midjourney AI(v4).
Diverse prompts, exempelvis “Impressionism landscape painting”, gavs till Midjourneys text-till-bild-verktyg för att ta fram verk i 5 distinkta konststilar:
Expressionism, Impressionism, Kubism, Abstrakt och Traditionell Japansk konst (“Edo”).
De mänskliga verken samlades in online, med liknande söktermer till vad som skrevs i prompten (Ex. “Impressionism landscape painting.”). Alla verk var licens- och upphovsrättsfria, och bestod av en blandning fotografier och tavlor för de historiska konststilarna samt digital konst för de mer abstrakta. De människoskapade bilderna blev beskurna för att vara koncisa med Midjourneys bildformat.
Då några bilder var fotografier eller målningar som skannats in, varierade den digitala kvalitén mot AI-genererade verken. Ai-genererade bilder, som optimeras för att visas på just en skärm, har i regel starkare kontraster och ljusare färger än mänskligt skapad konst, som traditionellt målats på en canvas eller fotograferats.
Den digitala kvalitén på de AI-genererade bilderna sänktes något för att matcha – eller åtminstone jämna ut – skillnaden mellan bilderna. Syftet med denna bildmanipulation var att jämställa den digitala kvalitén mellan de två kategorierna för att säkerställa en mer exakt och pålitlig jämförelse.
Metod:
Deltagarna var inte medvetna om bildernas verkliga ursprung under presentationen. Efter att ha blivit presenterade en bild instruerades deltagarna att besvara fyra frågor relaterade till den visade bilden, på en skala från 0 till 100, där 0 var “inte alls” och 100 “mycket”:
1. Hur mycket gillar du bilden?
2. Väcker bilden positiva känslor?
3. Tror du att bilden skapades av en människa eller genererades av artificiell intelligens? (0 = “mest troligt skapad av en människa” och 100 = “mest troligt genererad av artificiell intelligens”).
4. Har du sett den här bilden tidigare? (0 = “Jag är säker på att jag aldrig har sett den”, och 100 = “Jag är säker på att jag har sett den tidigare”).
Personlighetstest:
Efter att alla 40 bilder visats och deltagarnas svar samlats in, gick studien vidare till nästa fas: Frågeformulär gällande deltagarnas personlighet, attityd gentemot de nyligen visade bilderna, samt relation till konst och teknologi.
Här nedan kommer en kort sammanfattning över vilka frågeformulär som utfördes:
Tio-Item Personality Inventory (TIPI) – För att bedöma de 5 (“The Big Five”) stora personlighetsdimensionerna: Utåtvändhet, vänlighet, tillmötesgående, emotionell stabilitet och öppenhet för upplevelser.Deltagarna bedömer sig själva på en 7-gradig skala från “Stämmer inte alls” till “Stämmer helt och hållet“.
Empathy Quotient (EQ): För att bedöma empatinivåer hos vuxna. EQ-skalan består av 40 påståenden för att mäta empati över tre områden: kognitiv empati, emotionell reaktivitet och sociala färdigheter.Deltagarna bedömer sig själva på en 4-gradig Likert-skala, från “Stämmer inte alls” till “Stämmer helt och hållet“.
Short Scale of Creative Self (SSCS): Denna skala är utvecklad för att bedöma egenskaper såsom kreativt självförtroende och kreativ personlig identitet (tron att kreativitet är en avgörande aspekt av en individs självbeskrivning). SSCS består av 11 påståenden, där sex påståenden mäter kreativt självförtroende och fem påståenden mäter kreativ personlig identitet.
The Media and Technology Usage and Attitudes Scale (MTUAS): MTUAS-skalan undersöker medie- och teknikanvändning, inklusive daglig användningstid, multitasking samt ångest eller negativa känslor relaterade till media och teknik (positiv, negativ, ångest och uppgiftsväxling). Bedömningen sker på en 5-gradig skala (stämmer helt, stämmer, varken stämmer eller stämmer inte, stämmer inte, stämmer inte alls).
The Vienna Art Interest and Art Knowledge Questionnaire (VAIAK): För att bedöma både konstintresse och konstkunskap hos individer. VAIAK består av 24 påståenden uppdelade i två delar: Konstintresse (11 påståenden) och Konstkunskap (10 påståenden). Dock användes endast de påståenden som rör konstintresse i den aktuella studien. VAIAK-delen som utfördes bestod av 11 påståenden om hur deltagarna ägnade sig åt aktiviteter relaterade till konst (t. ex. besöka museer och konstgallerier).
Resultaten:
Karaktärsdrag som kreativitet eller öppenhet spelar roll i hur vi uppfattar AI-genererad konst, samt kan avgöra om verk är skapade av människor eller AI. Resultaten visade även att deltagarna konsekvent inte kunde mellan AI- och människoskapade verk.
En annan intressant punkt är att trots att deltagarna generellt föredrog AI-konst, uttryckte de ett negativt bias mot verk de trodde var AI, oberoende av verkets ursprungliga källa. Deltagare med en hög kreativ identitet visade ett starkare tycke för bilder de trodde var skapade av människor, i motsats till de som de trodde var genererade av AI. Deltagarna uppfattade även generellt att konst skapad av mänskliga konstnärer i digitala program som mindre värdefulla.
“AI-genererad konst har inte rätt vibe, visar studier.”
Individer med en stark anknytning till konst kan uppleva AI-genererad konst som ett hot mot den traditionella konstnärliga processen, som är djupt rotad i mänsklig kreativitet och uttryck.
När deltagarna tillfrågades närmare var det vanligaste argumentet att AI förändrade konstens natur genom att minska den unika närvaron eller “auran” hos konstverket. Detta är såklart de limiteringar som finns då AI endast kan arbeta med input-data, vilket i teorin skapar begränsningar i kreativ innovation, nyskapande och originalitet.
Den mänskliga hjärnan är inte heller kapabel till att skapa något verkligt unikt. Hjärnan behöver en referens eller intryck på samma sätt som en mekanisk algoritm behöver input och data. En AI är på sätt och vis begränsad på samma sätt som människan, som håller ett bias mot AI-genererad konst och text, och citerar avsaknaden av “auran” eller “sann originalitet”.
Människans inre antropocentriska synsätt.
Vi står idag alltmer inför situationer liknande Turingtestet (om en människa konverserar med en maskin och inte kan avgöra om det är en maskin eller människa), där det är svårt att skilja mellan AI-genererad och människoskapad konst eller musik. Dessa upplevda hot beror troligen på AI:s förmåga att skaka om människors rotade antropocentriska synsätt.
Begreppet antropocentrism syftar på det uppfattade företrädet för människor över andra arter, och det är en utbredd partiskhet som ofta är tydlig även hos barn, även om den är mer benägen att vara kulturellt formad än medfödd.Denna partiskhet, även kallad människans överhöghet eller människans exceptionella ställning, påverkar många aspekter av livet, såsom biologiskt tänkande, ekologi, djurrättigheter, och generellt hur människor interagerar med miljön.
Konstnärlig kreativitet betraktas ofta som en central mänsklig egenskap, så framväxten av AI-konst kan hota människors antropocentriska världsbild. Avvisandet av AI-skapad konst kan vara ett svar på en hotad antropocentrisk syn där vi anser kreativitet vara en exklusivt mänsklig egenskap.
Trots detta har AI tagits in i de kreativa sektorerna.
Det finns anledning att tro att utvecklingen av AI-teknologier som kan automatisera kreativitet (t.ex. att producera bildkonst som i stort sett inte kan skiljas från mänsklig konst) i längden också bör kunna påverka uppfattningarna om mänsklig konst och kreativitet. Den ledande teorin är att fördomen härstammar från rädslan för att AI ska ersätta mänsklig kreativitet och kompromissa med konstens unikhet, “aura” och emotionella djup.
Genom att bekämpa sina antropocentriska fördomar och öppet uppskatta AI-konst tillåter människor sig själva att utöka sin njutning av konstprodukter.
Intersektionen mellan människa, maskin och kreativitet.
Den pågående diskussionen om AI:s roll inom kreativa områden belyser just nu den komplexa relationen mellan teknik och mänsklig kreativitet. Den utmanar oss att ompröva våra förutfattade meningar om AI, och utforska potentialen för samarbete och innovation.
Där vissa kanske fruktar att AI kan ersätta mänsklig kreativitet, tror andra på potentialen att revolutionera branschen genom att effektivisera produktionsprocesser, förbättra visuella effekter och bidra till berättande på unika sätt. Människors tendens att behandla AI-konstverk annorlunda än mänskliga konstverk negativt påverkar framtiden för tekniska framsteg inom AI-området. Till exempel kan organisationer avstå från att investera i relaterad teknisk innovation om människor inte är villiga att ge AI-genererade produkter en chans.
Vad är mer humaniserade än förmågan att producera konst?
Berömda konstnärer och vetenskapsmän har genom tiderna proklamerat att konst är en grundläggande mänsklig sysselsättning:
“konst är den mänskliga dispositionen“
– James Joyce
Vetenskapsmannen Brian Greene påpekade på samma sätt att “konst [är vad] gör oss mänskliga“.
Två saker kan vara sanna samtidigt.
Vissa konstnärer, administratörer och designers hävdar att AI faktiskt kan förbättra och komplettera mänsklig kreativitet, vilket leder till innovativa och tankeväckande konstverk genom att utmana gränser och traditionella metoder.
Det finns potential för mänskliga konstnärer att dra nytta av jämförelser som görs mellan deras arbete och AI-konstnärers arbete. Det föreslår nya tankevägar, bland dem idén att AI-program också kan representera verktyg som kan användas för att lyfta fram eller accentuera människors kreativa kapacitet framöver.
Att experimentera och omfamna potentialen hos AI för att utmana gränser, utmana konventioner och inspirera till nya former av uttryck är avgörande för att forma konstens framtid.
Källor:
